Fra Angelico Galleries b.c. 1400, Vicchio, Florence d.Feb. 18, 1455, Rome Fra Angelico (c. 1395 ?C February 18, 1455), born Guido di Pietro, was an Early Italian Renaissance painter, referred to in Vasari's Lives of the Artists as having "a rare and perfect talent". Known in Italy as il Beato Angelico, he was known to his contemporaries as Fra Giovanni da Fiesole (Brother John from Fiesole). In Giorgio Vasari's Lives of the Artists, written prior to 1555, he was already known as Fra Giovanni Angelico (Brother Giovanni the Angelic One). Within his lifetime or shortly thereafter he was also called Il Beato (the Blessed), in reference to his skills in painting religious subjects. In 1982 Pope John Paul II conferred beatification, thereby making this title official. Fiesole is sometimes misinterpreted as being part of his formal name, but it was merely the name of the town where he took his vows, used by contemporaries to separate him from other Fra Giovannis. He is listed in the Roman Martyrology as Beatus Ioannes Faesulanus, cognomento Angelicus??"Blessed Giovanni of Fiesole, nicknamed Angelico". Fra Angelico was working at a time when the style of painting was in a state of change. This process of change had begun a hundred years previous with the works of Giotto and several of his contemporaries, notably Giusto de' Menabuoi, both of whom had created their major works in Padua, although Giotto was trained in Florence by the great Gothic artist, Cimabue, and painted a fresco cycle of St Francis in the Bardi Chapel in Santa Croce. Giotto had many enthusiastic followers, who imitated his style in fresco, some of them, notably the Lorenzetti, achieving great success.  Related Paintings of Fra Angelico :. | Altarpiece of the Annunciation | The Annunciation | The Virgin mary with the Apostles and other Saints | The Coronation of the Virgin | Annalena Altarpiece |
Related Artists:
John Atkinson Grimshaw
(6 September 1836 - 13 October 1893) was a Victorian-era artist, a "remarkable and imaginative painter" known for his city night-scenes and landscapes. His early paintings were signed "JAG," "J. A. Grimshaw," or "John Atkinson Grimshaw," though he finally settled on "Atkinson Grimshaw." John Atkinson Grimshaw was born 6 September 1836 in Leeds. In 1856 he married his cousin Frances Hubbard (1835-1917). In 1861, at the age of 24, to the dismay of his parents, he left his job as a clerk for the Great Northern Railway to become a painter. He first exhibited in 1862, mostly paintings of birds, fruit and blossom, under the patronage of the Leeds Philosophical and Literary Society. He became successful in the 1870s and rented a second home in Scarborough, which became a favourite subject. Several of his children, Arthur Grimshaw (1864-1913), Louis H Grimshaw (1870-1944), Wilfred Grimshaw (1871-1937) and Elaine Grimshaw (1877-1970) became painters.
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
Gerard Hornebout
Flemish Northern Renaissance Painter and Manuscript Illuminator, ca.1465-1541